Flytten är klar

Det bakas scones i ugnen, det kokas ägg på spisen och det hörs små tassande fötter inifrån lägenheten. Det här är min nya plats i solen på morgonen, allt är som vanligt fast på ett nytt ställe. Det blir inte många maskor varken stickade eller virkade mitt i flytten, men snart hinner jag kanske med annat än att packa upp lådor och skruva möbler. 

Det nya stället är alldeles jättefint och barnen är lika nöjda som vi. Dottern tyckte dock att vi var väldigt långsamma på att få det nya stället fint, det deklarerade hon redan dagen efter vi fått nyckeln. 

Frihet

Alltså. Det kan kännas befriande att riva upp en hel helgs stickning. Det blev inte som jag tänkt mig. Stickning ska vara kul och det är kul när färgerna pirrar och fingrarna glöder. Så var det inte med den här stickningen och då får jag lov att ombestämma mig trots att jag hade hunnit ändå till ärmhålen. 

På gång

Mitt i ett flyttkaos och i en tid av flertalet födelsedagsfiranden spirar lusten att skapa. Min kreativitet funkar som bäst när jag har en massa annat jag borde göra, visst är det konstigt? ;) 

Den frivirkade koftan är på gång igen. Nu har jag en ny idé och jag hoppas garnet ska räcka. 

Att sticka i farten

Jag har alltid en stickning med mig. Oftast i en liten tygväska som jag kan hänga på armen, lägga i knät eller stoppa ner i ryggsäcken.

 

Nyss gjorde jag dock något som fick mig att tänka på hur jag brukar göra när jag ska sticka på stående fot, eller i farten. Jag har hört det berättas om att detta var mycket vanligt förr när kvinnor skulle gå in till byn, antingen spann de garn eller stickade på vägen, ingen tid fick förspillas!

Förra helgen ordnade Charlottendals Gård en stickvandring, som en del av Sjuhärads Vandringsfestival. Vi gick 16 kilometer och stickade samtidigt. Samtliga stickade rutor som sedan kommer sammanfogas till en filt, detta är Garnkampens projekt. 

 

 

På vandringen träffade vi Gutefår och det var ju lite kul att visa upp stickningen för dem eftersom vi stickade i garn från Gotlandsfår. Vi såg gott om kor på vår vandring också. 

 

Sak: Liten väska med hake

Fördel: Det går att förvara fler nystan, färdiga rutor eller fler verktyg i den, och den är enkel att förvara allting i om en vill stoppa ner den i en större väska.

Nackdel: Den hänger ner lite för mycket och är således i vägen när en går. Den svängde hela tiden runt och ströp garnet eftersom det fastnade runt haken. 

 

Sak: Nystkrok

Fördel: Nystanet sitter på plats och löper lätt inifrån.

Nackdel: Det behöver vara ett stort nystan för att kunna ha mycket garn att fästa kroken i. 

 

 

 

Sak: Axelremsväska. Väskan är sydd med en öppning som garnet kan löpa fritt i.

Fördel: Mycket plats för garn! Tråden löper lätt och väskan hänger på plats. Sedan är det ju alltid trevligt med ett troll.

Nackdel: Lite tungt och inte så smidigt om man tänkt gå långt. 

Avslutningsvis lämpar sig små projekt extra väl för promenadstickning, det får inte bli för tungt att hålla i händerna.

Jag tar gärna emot fler tips på hur garn kan bäras för stickare i farten!

Retro tweed cardigan

 

 

 

Den har varit färdig i ett par veckor, men det där med att sätta knappar på och blocka tog emot. Tills jag hittade finare knappar. Det kanske finns en mening när projekt strävar emot lite, den var nog inte nöjd med knapparna jag först hittade... Koftan är mjuk och skön, stickad i Noble från Holst och Tweed från Geilsk. Mönstret hittade jag på nätet, det kommer från en tidning som heter Bernat, book nr 85, men nu hittar jag tyvärr inte tillbaka. 

finaste garnfilmen

https://m.youtube.com/watch?v=aWPgJkOdUZU

Det var det där med lust

Om en försöker hålla stickningen på en lustfylld och kravlös nivå kan det hända att en sitter med en vacker hög ofärdiga stickningar... Den vita koftan ska bara knappas och blockas men de andra projekten behöver mycket mer tid än så. 

Rundt regnet

Den här designen har legat bland mina favoriter på ravelry i evigheter men jag har väntat eftersom jag inte sett garnet live någonstans. Men så i höstas hittade jag en garnaffär när mig som säljer geilskgarnet i tunn ull: Charlottendals gård i Hökerum. Tunt, fint ullgarn som snabbt stämplades som favorit, även min bruna klänning i tidigare inlägg är stickad i det garnet.

I december stickade jag så äntligen Rundt Regnet. Den var fantastisk rolig att sticka! Och den passar fantastiskt bra, om man har bröst. Det har jag ju tyvärr dåligt av så den sitter dåligt på mig. Vi får se var den tar vägen. 

Konstruktionen är så vacker!

Spinna på slända på resande fot

Bloggläsaren Kristina har bett mig att berätta lite mer om hur jag gör när jag spinner på resor så här kommer lite foton och förklaringar.

 

 

Jag reser helst med en turkisk slända. Den lilla röda har jag haft från början och är min favoritslända. I somras spann jag på den och tvinnade på en vanlig topptyngd. Nu har den lilla röda fått sällskap av storebror som ska sköta tvinningen framöver. Båda sländorna kommer från Gammeldags. Jag har sytt en liten påse som rymmer de två sländorna, lite ull som räcker för en dag och tillbehör. 

 

Den turkiska sländan är bäst på resa av två anledningar; att den gör fina små "turtles", alltså små nystan där man får en tråd inifrån och en utifrån och att man kan plocka isär sländan så att den tar minimalt med plats. Jag spinner alltid från topsband på resa eftersom jag enkelt kan lämna topsbandet i resväskan på hotellrummet och ta med mig en lagom stor tuss. Här ser ni också min spinnskål som jag använder om jag spinner i soffan. Då vilar sländan i skålen och jag draftar upp en halvmeter ungefär. Jag föredrar dock att spinna sittandes på stol, helt en hög, eller att stå upp. Då kan jag spinna en längre bit innan jag stannar och virar upp tråden på sländan. 

 

Här ser ni alla tillbehör som jag bär med mig i väskan. Tejpen använder jag när ett nystan är klart och jag ska ta av det från sländan, då fastnar gärna kroken inuti nystanet. Om jag tejpar kroken kan jag lätt trä av nystanet och börja på ett nytt. Träbiten längst till höger är ett wpi-mått (wraps per inch) som mäter hur tjockt garnet är. 

Arga får

 

Det blir arga får, äntligen! Sedan jag spann garnet i somras har det bara legat och väntat på att få bli får. Allra längst väntade de små härvorna på den stora bruna härvan, det blev klar nu i veckan och jag lade upp igår! Jag är inte helt säker på att det blir som jag tänkt mig men jag har bestämt mig för att sticka en bit till innan jag provar... 

 

Det bruna garnet är 50/50 shetland och black welsh och småhärvorna är allihop från en fläta polwarth London fog från FCK som jag splittade upp och spann på slända under vår resa till Norge. Nya sommarflätor är beställda till sommarens sländspinning!