det finaste du kan säga

 

"Jag vill ha en lika fin tröja som du har, mamma. Den är så varm."

Igår tillbringade dottern och jag mycket tid utomhus på språng mellan många olika loppisar. Vi hade inte räknat med störtregn så vi blev ganska blöta... När vi kom in var hon frusen och det var då hon fick låna min kofta och upptäckte att den var mycket varmare än hennes koftor stickade i merinogarn. Vi hade ett kort samtal om olika typer av fårull med olika egenskaper. Jag blev ju såklart superglad av hennes önskan, eftersom det är roligt att få starta ett nytt projekt och speciellt då i "riktigt ullgarn". Jag åkte genast till Borås Museum och köpte tre härvor Östergötlands Visjögarn till en ny Swallow Cardigan till henne. Hon ville helst ha en vit, röd och blå men sa att lila, grönt och rosa var lika fint. Jag har ju knappt hämtat mig från rosaöverdosen som filten gav mig så jag valde vit, grön och karamell, som det regnbågsfärgade garnet heter.

 

Att lägga upp till ett nytt projekt är ju typ det bästa som finns så det gick snabbt att nysta och starta. Jag valde att sticka en vanlig raglan uppifrån för att det bara är helt bäst när det kommer till passform. 

 



Och med förmiddagsfikat i magen upptäckte jag att stickningen passade oerhört fint ihop med min turkosa temugg... Så kanske att muddar och knappkant blir turkos istället, vi får se. Eller så försöker jag passa in det blå och röda i regnbågsgarnet, som jag tänkte från början. 

filt

 

Det känns som ett helt under att något har blivit klart! Jag är inne i en sån där period när jag vill göra allt på en gång och ingenting blir klart. Sedan har jag råkat starta några nya projekt också trots att det ligger fler färdiga projekt på hög som bara ska monteras litegrann... Men så blir det väl när en försöker hålla det luststyrt. 

 

Jag hoppas att min bror och hans tjej är så ointresserade av stickning att de aldrig kollar in här, för detta är en present till deras kommande bebis. Färgerna är beställda av mamman och den är virkad för att passa i barnvagnen. Rutan heter Little Circle Square och jag har virkat i Geelong lammull från Magasin Duett. Underbart garn! 

jag virkar hål

Virka cirklar, sy ihop, blocka och virka hål. Lägg märke till ullstrumporna! Jepp. 

utan hjärna

Äntligen har det hänt. Jag vet inte hur det gick till eller hur jag får det att hända igen. Jag kunde koppla bort hjärnan. Det var bara ögonen och händerna som virkade. Det här fina ansiktet känner ni nog igen, älska glasögonen (jag har frågat om lov)! 

fredag

Vissa fredagar är bättre än andra. 

Jag har spunnit garn till en sjal min syster ska sticka och jag fick hjälp av systerdottern att tvinna de sista metrarna. Hon är tre och ett halvt år och tyckte det var konstigt att garnet fick bada efteråt. Men trampa, det kunde hon! 

Nu är det uppvärmning inför Tour de Fleece som startar 5 juli. Rosé och merino/silke passar fint som uppladdning! 

Internetbaserad sommarkurs i frivirkning

Jag har en liten idé. Det ramlar in mejl lite nu och då från nyfikna bloggläsare ute i landet som vill lära sig frivirka. Varjehanda blir jag lika glad! Sverige är ju rätt stort i sammanhanget och det kan vara svårt att ta sig till en kurs på en dag. Jag har vänt på mig lite fram och tillbaka ett tag och nu känner jag mig redo för att testa: 

En sommarkurs i frivirkning helt på distans genom internet. 

Deltagarna behöver en dator och tillräckligt snabb uppkoppling för att streama kortare filmer. Jag kan erbjuda instruktionsfilmer, skrivna uppgifter och handledning via mejl och eventuellt videosamtal. Du kommer att kunna arbeta i egen takt, med dina egna mål och du kommer att ha möjlighet att lära dig mycket mer än vad som hinns med på en heldagskurs. OBS! Grundläggande virkvana krävs för att kunna få ut mest möjligt av kursens innehåll. 

Det kommer att kosta en slant, motsvarande de kunskaper du får med dig jämfört med en helgkurs. Jag har F-skattesedel. 

Om du är intresserad så mejla gärna mig och anmäl dig. Om vi kommer upp i minst fyra intresserade kör vi igång i sommar! 

Mejl: kristin.viren  snabelA  gmail.com

restgarnet

Nu har jag delat av för ärmar och stickar bara på bålen. Jag borde packa upp en till låda eller bygga barnsängar men jag sitter rätt skönt i på balkongen med stickorna i handen.

Tygpåse på köpet

Apropå att ta med sin stickning så måste en ju älska butiker som ger alla kunder en perfekt stickpåse när en handlar. Ingen plast här inte! Jag menar alltså Gudrun Sjödén.

restgarnskofta

I söndags hade jag inte stickat på en vecka (ja, du läste rätt; en hel vecka!). Jag visste precis var lådan med restgarner stod och den plockade jag fram. Resterna är Sandnes Lanett och jag har färgat alla nyanser själv till olika projekt och nu kändes det som att det var just till denna koftan jag sparat dem. Jag plockade ut alla färger som jag tyckte var fina och tänkte först ha det gröna som grundfärg. När jag lugnat mig en stund ombestände jag mig och valde vit och grå som kan anses vara lite mer neutrala och lättburna, kanske. 

 

 

Jag är dålig på att slumpmässigt sticka en sån där snygg randad kofta, min hjärna vill sortera så jag lät den göra det. 

 

Såhär långt har jag kommit efter två dagars pendlingsstickning. Det blir en speciell sorts raglan som heter Saddle Shoulder på engelska, jag följer halvt om halvt mönstret BlueSand Cardigan. Bonusbild på vår baksida som fortfarande är en byggarbetsplats. Det ryktas om att det kommer förvandlas till en park innan sommaren och det ska bli spännande att följa det.