Varför skapar vi? Saker finns det gott om och idag är det mycket billigare att köpa färdiga produkter än material. Då måste svaret ligga i själva processen. För mig är det en frihet, en glädje och ett måste.
Handen som inte kan vara still. Hjärtat som hoppar av fantastiskhet av alla färger.
Ögat som ser, som samarbetar med handen. Det blir bäst när jag lämnar hjärnan utanför, det kritiska i huvudet får inte vara med.
Överallt hittar jag inspiration. Andras skapande gör mig lycklig och sprallig.
Ivrigt struntar jag i regler och måsten. Virkar lite till ända in i natten för att jag vill. Tänker att jag är vuxen nog att bestämma själv. Ångrar mig dagen efter.
Ser former och färger överallt.
Vilka härliga tankar!!!
SvaraRaderaEn gång var det en kollega som erbjöd sig att köpa ett par sockar till mig, när jag satt och stickade på ett par. Gulligt av honom. Sanningen är att ett par köpta sockar förmodligen hade blivit billigare, kostnadsmässigt. Men då hade jag inte fått sticka dem själv, jag hade inte fått välja fritt bland alla härliga färger och de hade kanske (förmodligen?) hållit sämre.
Och förutom att det är roligt att skapa, är det dessutom stressreglerande och ibland lite meditativt.
Hej kompis!
SvaraRaderaDet där med inspiration och mönster och färgkombinationer och vad helst känner jag igen. Mina kompisar säger häpet att jag ser detaljer som de inte ser på husfasader och vad det nu kan vara. Men hur kan man inte, liksom?
Just nu sitter jag och rullar en 10mm tjock pinne mot låret. Det blir det tråd av. Antagligen är det fullständigt galet att använda tid på det sättet.
Eller så blir man galen om man inte får använda tid på det sättet.
Och det här med "jag kan själv" är så tillfredsställande! Också det monotona i att ex sticka ger lugn och ro i kroppen med samma effekter som yoga gör.
SvaraRaderaVisst är skapandet härligt! Ler igenkännande åt dína ord om att sitta uppe och skapa till långt in på natten.
SvaraRaderaHärligt resonemang! Det är helt klart något i processen.
SvaraRaderaFör mig är det nog inte så mycket det fria konstnärliga, utan mer att textila material i sig gör mig lycklig. Det mjuka i tyg och garn som kan bete sig så otroligt olika beroende på material. Jag är rätt mycket inne på bruksföremål - lyckan i att kunna använda något jag själv gjort oavsett om det är stickat, sytt eller vävt. Känslan att se något växa fram som jag kan ha användning för.
Men också tekniken... lyckan i att klura ut något som sedan blir något vackert. Att tex sätta upp en väv, planerandet från tanke till alla mödosamma moment innan det är klart. Tankeprocessen att få det exakt så som jag vill ha det.
Det är livsnödvändigt, hur som helst
Och din blogg skapar mycket inspiration kring detta :-)
Så bra skrivet!
SvaraRadera