Spår av Korsnäs

 

Nya tumvantar precis klara till frosten! Jag tappade ju mina nålbundna vantar i februari och var tvungen att göra mig ett par nya. Jag har länge fascinerats av den finska Korsnäströjan och har klurat på hur jag skulle vilja använda den tekniken (att flerfärgsvirka bårder, axlar och muddar och flerfärgssticka bålen och armar). En tröja kändes lite mastig att börja med.

 

Så kom jag på att jag behövde ett par vantar, självklart! Jag ritade en blomma lite med inspiration i den stickade stjärnan som återkommer i alla möjliga olika sticktraditioner, jag tänker mycket på Selbuvotter men har sett dem i många kulturer. 

 

Vantarna är stickade i Supersoft på stickor och virknål 2 mm, vilket ger en väldigt finstickad och tät struktur. Sedan har jag valkat vantarna lätt för att rugga upp ytan och få fibrerna att bilda en liten aura över maskorna som kan värma lite extra. Eftersom vantarna är stickade i så tunt garn är de väldigt lätta och smidiga. 

 



Jakken

Äntligen är den klar! Det började med en klar tanke om en stickad kavaj, och jag hade en viss "udda flicka" som förebild någon gång förra september. När nästan hela kroppen var klar upptäckte jag ett stickfel, ett ordentligt stickfel där jag hade stickat fel ett varv i rapporten men det retade mig mycket (annars kan jag låta småfel vara just för att det är roligare att sticka framåt än bakåt). Jag lät den ligga.

 

Sedan hittade jag den i våras igen och stickade om. Stickade klart och klippte upp. Insåg att det inte alls var kavaj den skulle bli. Jag vet inte var det var som hände men vi kan säga såhär; jag hade inte tänkt på att något som sitter tajt när det sitter ihop kan vara för litet när det ska finnas lite omlott... Mer än så behöver inte sägas.



 

Fördelen med att sticka om några rapporter på kroppen var att jag fick en andra chans att forma midjan, jag hade visst lite mer midja än jag trodde... 

 

Ja, och så tänkte jag ju om. Den raka kanten som skulle blivit slag lät jag sitta kvar utifall att... Och så plockade jag upp en ganska rak och lång linje från axel ner till under brösten. När jag stickat klart hela sjalkragen och var nöjd vågade jag klippa bort. Sedan sydde jag på ett fint band över klippkanten, å vilken härlig känsla det gav! Extra lyx till en fin stickning. 

 

Garnet är Supersoft från Magasin Duett, 170 gram Iced och 120 gram Kingfisher. Jag stickade hela koftan på stickor 2.5 mm och det kommer för alltid vara mina favoritstickor. Mönstret, själva diagrammet, är taget från "Jacquardfrakke" från boken Feminin Strikk och sedan har jag gjort lite som vanligt; lagt upp till vad som ser ut som en hals och provat mig fram.



Tunt ullgarn

Jag kommer för alltid älska tunt ullgarn. Stickor 2.5 och tunt, lite strävt garn. För ett par år sedan tyckte jag att det var svårt att hitta men nu har jag flera favoriter.

VM-genseren växer fortare än jag vill. Det är en så himla härlig stickning att jag försöker dra ut på det och bara sticka lite i taget. Nu är jag snart uppe vid ärmhålorna, bara tre rapporter kvar tills dess. 

Denna är stickad i Tunn ull från Geilsk. Garnet är fantastiskt drygt, en hel bål i storlek S på mindre än två nystan. Tröjan kommer bli härligt smidig i det tunna garnet. 

Min kofta i supersoft har legat till sig sedan i våras. Jag behöver operera lite på den, mer om detta i ett annat inlägg.

Och nu har jag hittat ännu en favorit: Tvinni tweed från Isager. Kan inte riktigt vänta tills jag får nysta upp dessa fina härvor. 

Arga får

 

Det blir arga får, äntligen! Sedan jag spann garnet i somras har det bara legat och väntat på att få bli får. Allra längst väntade de små härvorna på den stora bruna härvan, det blev klar nu i veckan och jag lade upp igår! Jag är inte helt säker på att det blir som jag tänkt mig men jag har bestämt mig för att sticka en bit till innan jag provar... 

 

Det bruna garnet är 50/50 shetland och black welsh och småhärvorna är allihop från en fläta polwarth London fog från FCK som jag splittade upp och spann på slända under vår resa till Norge. Nya sommarflätor är beställda till sommarens sländspinning!

Stickade infodringar

Äntligen är mönsterstickningen klar och jag håller på med detaljerna. Jag har ju tänkt att klippa upp den mitt fram och göra en kavaj av detta, lite Odd Molly-ish. På bilden syns det som ska bli infodringar, det som är på insidan av framkanterna. Sedan tänkte jag dubbelsticka kavajslaget. Vi får se om planen håller. Någon sorts knäppning måste fortfarande lösas.

min Orkney

 

Minnen av en underbar teckenspråksgrupp, mina sjuka barn och en stor uppsatsångest kommer för alltid sitta i denna koftan. Jag kommer också att minnas att detta var min roligaste stickning hittills. 2 månader tog den, och jag älskar den. Träknapparna syddes på alleldes intill Göta älv.

 

Mönstret är Orkney, garnet heter Felted Tweed DK och jag stickade på stickor 3,5 mm.

snart så

 

Idag stickade jag äntligen klart det sista på ärmarna (de har varit sega att sticka alltså!) och nu är det bara halsparti och montering kvar. Ja, och så ett par trådar att fästa då ;)

 

Ärmarna stickade jag ihop med en steek mellan på var sida, det gick himla smidigt! 

fair isle - en riktigt glad stickning

Jag blir så otroligt glad av färger! Denna koftan är helt beroendeframkallande - "bara en mönsterbård till!" och jag kan inte sluta sticka. Färgerna är otroligt vackra ihop och det känns som en riktig lyxstickning.

Jag har gjort ett färgkort över alla garnerna som jag bär med i stickväskan ihop med små mininystan av varje färg. Det är ju inte riktigt praktiskt att släpa med sig 13 nystan i stickväskan...

Garnet heter förresten Rowan Felted Tweed och är nog det dyraste garnet jag köpt nånsin. Ojoj. Jag hoppas dock att det ska bli små garnsnuttar över så jag kan nålbinda pulsvärmare i fina färger sedan.

hm

Jag vet inte riktigt varför, men det blir inte bra. Kanske är det för att jag totalt liftat färgerna från ett projekt jag älskar på ravelry, kanske är det för att jag inte får tänka själv och gör som jag vill eller så är det något annat. Jag stör mig mest på den ensamma vita randen, men det är mycket som inte blev helt som jag tänkte. Den här idén såg mycket bättre ut än vad jag trodde, och kanske handlar det om just det, att jag förväntat mig att det skulle bli exakt som min förebild. Även om två stickerskor använder samma garn och gör samam mönster så blir det ju aldrig lika, det vet jag.

Jag stickar på ändå, mest för att jag behöver flera projekt att visa i en av kurserna jag ska hålla i höst. Det kanske blir ett UFO som kan pigga upp en och annan uppgiven stickare?

Säg hej till Valter

Äntligen - ÄNTLIGEN - är Valter klar! Stickningen har dragit ut på tiden för att jag våndats så över mönsterskrivandet. Folk på Ravelry ber om mönster på Stig och jag skrev ett, blev onöjd, men vet inte hur jag ska skriva så att andra förstår. Jag stickar saker jag inte riktigt kan förklara... Så, till slut gav jag upp och stickade Valter klar utan att skriva ner allt. Jag minns vad jag gjort så jag skulle kunna skriva ner det nu men frågan är om jag inte bara är en frihandare, inte en mönsterskrivare. Hur brukar ni tänka? Egentligen borde jag hänvisa till mitt motto att en hobby är och ska för alltid vara endast byggd på lust, men jag har fått massor av energi och kreativitet av ravelry och alla fina bloggskrivare och bloggläsare att jag känner att jag borde ge er något tillbaka...

Valter tog allt som allt exakt 7 månader att sticka (ja jag stickade ju andra projekt emellan när mönsterskrivarångesten blev för svår). 370 gram väger han och det är mest Kauni EL men lite mindre än hälften är Kauni EQ. Dock har jag drygt 200 gram totalt kvar av båda färgerna av det som blir över när jag vill få färgrapporterna att stämma.

Min fina syster har ställt upp som fotomodell. Koftan har jag gett bort till mamma men hon är inte lika glad på att vara med på kort.

Om ni undrar....

...så sitter jag i soffan tillsammans med Valter. Nu SKA han bli klar!