Vad som hänt sedan sist.

Hej på er! Nu är det riktigt längesen. Vad har hänt sedan sist? Jag har haft fullt upp med jobb och många roliga projekt. Det har varit en väldigt intensiv period och jag hoppas att det finns mer tid för eftertanke och nya planer nu i vår. Jag behöver det.

Jag ser att ni är många som är inne och läser trots att jag inte skrivit här på väldigt länge. Jag blir glad av att ni är nyfikna på vad som händer. Instagram har lite tagit över efter bloggandet och om du vill hitta mig där heter jag kristin.viren, väldigt fantasifullt ;) Nu när ljuset återkommer hoppas jag att det blir roligare att fota med systemkameran igen, så kanske att bloggen kan få ny uppmärksamhet. Här kommer i alla fall några glimtar av vad jag gjort:

Jag har virkat små runda former och sammanfogat dem på en BH. Modell Mimmi Alexanderson, mua Christin Andersson och fotograf Tobias Walka. 

Jag har virkat fler porträtt i fina ulltrådar. Det här är @visalisa. 

I november ordnade Petra Orrbeck och jag en utställning som vi kallade för Textil Textur. Vi blev positivt överraskade av responsen, så många som kom! 

I lördags höll vi en workshop på samma tema på Fritidsagenturen i Göteborg. Vi hade 10 glada och härliga deltagare som gav allt och jobbade med en fantastisk anda hela dagen! Den 7:e februari håller vi nästa workshop på samma ställe. Det finns ett par platser kvar, mejla oss på textiltextur@gmail.com om du vill vara med. 

Och till sist vill jag berätta om att det i i torsdags släpptes ett första avsnittet av Vävpodden som Eva Gustafson och jag startat! Vi har haft otroligt roligt och lärt oss mycket om teknik nu i uppstarten... Podden har redan fått mängder av positiv respons och jättemånga har lyssnat, det är fantastiskt. Vi hoppas kunna locka fler att prova på och/eller utveckla sin vävning genom podden, kom med du också! 

Gör om gör rätt

Jag hoppas på ännu bättre passform och att garnet räcker denna gången. 

Nu i höst

Denna höst är full av planerade roliga aktiviteter. Jag har länkat till alla mina kurser i höger sida av bloggen och vill särskilt slå ett slag för kursen "Stickningens grunder 2" där vi alltid har så roligt! Jag brukar utgå ifrån vad alla deltagare kan och vill lära sig och ibland innebär det att vi går igenom något gemensamt men oftast blir det spetsstickning i ett hörn och fin montering i ett annat.

Och sedan vill jag berätta om Syfestivalen som kommer till Borås den 26-28 september. Då kommer jag ha Spinn drop-in, med gamla och nya spinnrockar, kardor och kammar och mängder med olika sländor. Det spelar ingen roll om du är nybörjare, nyfrälst eller redan kan spinna, kom gärna och prova det du är nyfiken på!

På Syfestivalen kommer jag också att ha en liten utställning. Den heter #virkfilter och består av frivirkade selfies av olika stickerskor. Ja, yarnies blir det ju :) Kom gärna dit och prata lite frivirkning med mig!

Och sedan vill jag hojta om (för jag får många frågor på mejl) att jag gärna åker ut och håller kurser. Om ni är en liten grupp med intresserade och kan ordna någon sorts lokal så är det bara att höra av er! Mejladress finns även det på sidan av bloggen. 

jag virkar hål

Virka cirklar, sy ihop, blocka och virka hål. Lägg märke till ullstrumporna! Jepp. 

utan hjärna

Äntligen har det hänt. Jag vet inte hur det gick till eller hur jag får det att hända igen. Jag kunde koppla bort hjärnan. Det var bara ögonen och händerna som virkade. Det här fina ansiktet känner ni nog igen, älska glasögonen (jag har frågat om lov)! 

På gång

Mitt i ett flyttkaos och i en tid av flertalet födelsedagsfiranden spirar lusten att skapa. Min kreativitet funkar som bäst när jag har en massa annat jag borde göra, visst är det konstigt? ;) 

Den frivirkade koftan är på gång igen. Nu har jag en ny idé och jag hoppas garnet ska räcka. 

jag tillåter mig själv

Jag har länge känt mig begränsad. Känt mig trygg med strumpor och koftor men samtidigt varit nyfiken på mer. Annat. Nytt. Jag har tvingat mig själv utanför gränsen. Lite varje gång. Försökt analysera rädslan. Tänkt för mycket. Skyllt på annat, andra och inget.

 

Nu när jag var sjuk och hjärnan var avstängd kunde jag känna att jag saknade det där surret. Den ständiga nyfikenheten. Viljan att utforska. Tanken om att... en dag... då ska jag våga. Jag hoppas att jag kan tillåta mig själv att gå lite längre. Kanske flytta mig längre fram och kanske också inse att det bara är jag som begränsar mig själv.

 

Jag vill våga skapa bara för glädjen. Inte bry mig om att det kanske aldrig kommer till användning. Det kanske aldrig blir fint eller ens igenkännbart som något alls. Det måste få vara ok. Jag måste få våga.

 

Människa

Jag fick en stor samling Fårögarn, entrådigt ullgarn till vävning, av min farmor. De var i så fina nyanser och jag började genast att virka ett ansikte. Hon blir lite sned. Jag påminner mig själv om att inga människor är perfekta. 

Helg: vävning, frivirkning och flätstickning.

Kort sammanfattning.
1. Jag väver med silke. Fantastiskt.
2. Jag har hållt frivirkningskurs. Det blir extra roligt när deltagarna är entusiastiska och glada! Denna gången provade jag ett nytt upplägg där vi på förmiddagen virkade varsin fågel och sedan fri lek på eftermiddagen. Det verkade gå hem! Min fågel råkade bli en lunne.
3. Jag stickar flätor. Garnet är lila även om min kamera inte vill visa det ordentligt.

Till imorgon skulle jag vilja önska bort inflammationen i armen, tack!

det kanske blir bra

Jag virkar, provar, drar upp och provar igen. Trots att jag har min dubbelgångare skulle jag vilja ha en extra lång hals för att se hur det ser ut, speciellt nu när jag ska bestämma precis var ärmarna ska sitta. 

frivirkar igen!

 

Kommer ni ihåg tjuvstarten på en ny kofta? Jag fäste de sista trådarna på min Swallow igår så nu får jag äntligen fortsätta på riktigt på den nya. Jag tog fram min silvertejpade dubbelgångare som Magnus hjälpte mig göra i vintras.

 

Sedan tog jag på den en kavaj som har en halsringning som jag vill härma.

 

Jag markerade den ringningen med maskeringstejp.

 

 Och tejpade på banderollen för att se lite var den passade bäst.

 

Och sedan fick jag ta en paus för att sonen ville kramas lite. "Mamma, jag älskar din kopia!".

 

Och nu kan jag börja virka och sticka på riktigt!

banderoll

En ny kofta

 

1. Färga garn (och ta ett dåligt kort under kökslampan).

 

2. Få ner bilden i huvudet på papper.

 

3. Börja virka bokstäver och blocka dem.

 

4. Sätt dig på ett trevligt stickcafé och virka runt bokstäverna i gott sällskap.

 

5. Virka runt alltihopa på bussen hem.

 

Fortsättning följer.

Kattkofta!

 

"Åh, tack mamma för att du tvingar mig att ta kort när jag är förkyld..." Inte riktigt samarbetsvilligt barn.



Koftan har legat klar sånär som på kant och knapp i flera veckor. Imorse tog jag äntligen tag i den och nu är den färdig! 170 gram av diverse rester av virkgarn i bomull har det gått åt.

Frivirkat får

Det var faktiskt ett frivirkat får väldigt likt detta som fick mig att vilja lära mig frivirka! Den där gången för ett par år sedan. Men först blev det fåglar och sedan barnfiltar och ja, ni vet hur det blir. Nu har jag äntligen fått en ursäkt att virka ett härligt litet får, det ska bli en gåva till ett par med massor av egna får. Jag ska bara göra några till... Ett häftigt projekt vore ju en stor ullfilt med mängder med får, men det får bli en annan gång.

en svans blir ett framstycke

 

Jag tänkte visa exempel på hur jag gör när jag virkar fritt. Här har jag nu ett framstycke som ska virkas och en del av det är ju redan täckt med en svans. 

 

För att fylla ut lite av ytan, och få mer liv i virkningen, virkar jag en cirkel som jag syr fast med några stygn ovanför svansen. Sedan virkar jag runt den, och fram och tillbaka uppåt och fram och tillbaka framåt mot framkanten. Hela tiden måttar jag mot mönstret för att få rätt form. 

När allt är klart virkar jag runt hela "västen" för att få en snyggare kontur på alla kanter. Även om det ska på ärmar och kant vill jag ha en snygg kant att virka och sy i senare.

 

Den verkar passa! 

Här ser den ju skitsned ut men jag tror det är för att Siri drar upp armen. Hon gör kaninöron på sig själv, och det såg tyvärr inte fotografen förrän efteråt ;) Nu ska det virkas ärmar!

Att virka en kofta av en katt

 

Den här katten virkade jag våren 2011. När jag städade bland mina saker sist kom den fram och när Siri fick syn på den bestämde hon genast att det var hennes. Hon älskar katter.

 

Jag bestämde dock att det inte var en leksak utan om hon ville ha den skulle det få bli på ryggen av en kofta. OK, sa hon, och jag började. Först la jag ut den på en av hennes tröjor för att se om idén höll.

 

Sedan ritade jag ut bakstycke och framstycken i mönsterpapper och ritade ut kattens konturer för att lättare kunna prova ut den senare.

Sedan virkade jag en mörkgrå kontur runt om hela katten, jag tycker att figuren brukar bli mer definierad då.



Och igår fick den följa med som exempel på min frivirkningskurs på Vuxenskolan. Lite större blev den under gårdagen. Jag provar väldigt ofta mot mitt mönster för att se att det blir som jag vill, och adderar cirklar som bygger på där det är "hål".