onsdagen den 23:e april 2014

den där räven som blev stor

 
Jag hade ingen plan när jag började med räven. Det var när jag mådde som sämst, eller egentligen då som jag började må något alls efter en lång paus av inget, nånstans runt nyår och inte klarade av att planera eller strukturera mina tankar som jag behövde något att aktivera händerna med. Händerna behövde arbeta trots att hjärnan ville vila. Lappteknik kändes enkelt och räven dök upp direkt. 

 
Jag ritade upp räven i sexkantsmönster och började klippa och tejpa lappar. Min fina dotter ville också och satte igång ett minilapptäcke med mindre sexkanter. 

 
Det kändes mysigt på något vis att sitta och vänta på att kexkartonger och telådor skulle bli uppätna/uppdruckna och tomma för att det sedan skulle bli mallar till min sömnad. Det var tillfredsställande. Klippa, klippa, tejpa, passa och sy. Efter ett tag kunde jag lyssna på ljudbok samtidigt.
 
Med tiden insåg jag att jag behövde en plan för lapptäcket. Det blev ju större än jag tänkt och jag insåg att det skulle passa som överkast på en av barnens sängar. Så nu har jag lovat bort det till sonen. Dottern har önskat sig ett lejon. Och jag vet ju inte ens hur man quiltar ett såhär stort täcke... Det blir spännande att lära!

 
Jag ser på bilderna att jag kommer behöva sy en liten kontur av ansiktet där vitt möter ljusblått, för att förstärka räven lite. Täcket är nu över 90 cm brett och jag syr bara på lappar i överkanten av arbetet. Jag tror inte barnen kommer vilja ha täckena när de är tonåringar så jag syr dem så de passar deras barnsängar och detta kommer bli ca 90 x 170 cm stort.


måndagen den 21:e april 2014

Beige

Min färgradar verkar vara inställd på beige för tillfället. 


I torsdags började jag på en beige retrokofta. Den är riktigt snabbstickad och har varit med på påskens alla äventyr. 


Den ska bli midjekort med trekvartsärmar och sjalkrage och så en insydd linning i nacken, av ett mycket passande tyg i rätt stil.


Sedan stickar jag på en liten bebiskofta i tunt silke. 


Det går inte fort alls. 


På sista plats i beigekavalkaden kommer de lådor jag valt till mina garner. De passar i en hylla vi har och tanken är att jag ska få lite ordning på alla mina saker. 

Jag blev nästan lite rädd där ett tag så jag plockade fram lite färg för att kompensera. 


Rosa är ju inte heller helt vanligt i det här hemmet så det kan gå hur som helst. 






tisdagen den 15:e april 2014

jag tillåter mig själv

Jag har länge känt mig begränsad. Känt mig trygg med strumpor och koftor men samtidigt varit nyfiken på mer. Annat. Nytt. Jag har tvingat mig själv utanför gränsen. Lite varje gång. Försökt analysera rädslan. Tänkt för mycket. Skyllt på annat, andra och inget.
 
Nu när jag var sjuk och hjärnan var avstängd kunde jag känna att jag saknade det där surret. Den ständiga nyfikenheten. Viljan att utforska. Tanken om att... en dag... då ska jag våga. Jag hoppas att jag kan tillåta mig själv att gå lite längre. Kanske flytta mig längre fram och kanske också inse att det bara är jag som begränsar mig själv.
 
Jag vill våga skapa bara för glädjen. Inte bry mig om att det kanske aldrig kommer till användning. Det kanske aldrig blir fint eller ens igenkännbart som något alls. Det måste få vara ok. Jag måste få våga.
 




söndagen den 13:e april 2014

Det där med kavajslag...

 
Ja, även om det mer ser ut som en basker så är sticket på bilden ovan ett blivande kavajslag. Jag testade flera olika uppläggningar innan jag till slut bestämde mig för den jag annars använder till tår: Judys magic cast on. Jag hade tänkt mig att dubbelsticka slaget men det blev inte som jag hade tänkt mig och femte gången gillt var jag nöjd med hur slaget såg ut. Nu verkar det vara svårt att sticka det i exakt rätt storlek innan jag klippt isär kavajen så jag kanske får lov att sticka om det ändå... 

 
Jag insåg alltså att det var bättre att ta det från andra hållet och klippa först. Här har jag ritat ut hur jag vill att framstycket ska se ut och sedan tråcklat en stödlinje med en tråd i kontrastfärg. Sedan kommer jag sicksacka innanför, ovanför, den linjen och klippa bort tyget i halsen. 

 
När jag gjort det kommer jag nog att inse att det blir bäst att sticka om slaget...
 
 
Och, en sak till! För er som bor i närheten av Borås och har lite extra tid att slå ihjäl imorgon och tisdag kväll så kommer det ske roliga saker på Brygghuset. Det är närmare bestämt upptakten till den Street Artfestival som kommer hållas i Borås i höst som startar imorgon. Det blir Kravallslöjd, Stencil Art, dokumentärfilmer om bl.a. graffiti och gatukonst. Imorgon kväll kan man hjälpa mig att sticka och väva in delar av Brygghuset!
 
http://www.boras.se/gatukonst
 
 


onsdagen den 9:e april 2014

Stickade infodringar


Äntligen är mönsterstickningen klar och jag håller på med detaljerna. Jag har ju tänkt att klippa upp den mitt fram och göra en kavaj av detta, lite Odd Molly-ish. På bilden syns det som ska bli infodringar, det som är på insidan av framkanterna. Sedan tänkte jag dubbelsticka kavajslaget. Vi får se om planen håller. Någon sorts knäppning måste fortfarande lösas.

söndagen den 6:e april 2014

jag repriserar

Två favoriter i repris: en rävfilt fast denna gången i tryckta bomullstyger i form av en quilt som är handsydd i sexkanter...

 
...och en enkel sjal som virkas som en halv mormorsruta i det fina garnet Noro Sekku. Jag har en helt blå/turkos som jag virkade 2011 som jag använder jämt och nu behöver jag en som ska passa till min bruna vårjacka.

onsdagen den 26:e mars 2014

En långsam ärm och en linslus


Det var väldigt vilken seg ärm. Jag har stickat och stickat men kommer ingenvart. Nu har jag peppat mig själv med ett roligt projekt att sätta händerna i efter att denna är klar, förhoppningsvis sätter det fart på ärmarna. 

Denna ska bli en kavaj så småningom är det tänkt. Vi får se hur det går med det. Och linslusen heter Siri. 

söndagen den 23:e mars 2014

Ett par små blå koftor

När hjärnan är avstängd är det skönt att slippa tänka. Under tiden jag behövde vila stickade jag enklast möjligast - och följde mönster. Först blev det en kofta som jag gav min mamma i julklapp.


 
Koftan heter Fall Away och har legat på min "to do-list" i väntan på ett tillfälle att sticka något till min mamma. I somras hittade jag också garnet hos Tant Kofta. Det låg där och hojtade att det ville bli stickat och bortskänkt till min mamma, det är precis hennes färg. Det gick åt nästan 2,5 härvor BFL, från Lotta, och det är 920 meter.

Efter det var jag fortfarande inte klar med tanken på en tunn stickad blå kofta utan jag beställde lite fingarn till mig själv.
 


 
 
Det blev tre härvor Malabrigo sock, och det gick åt nästan precis lika mycket på denna, 2,4 härvor som motsvarar 965 meter. Mönstret heter Pomme de Pin Cardigan och nu hade jag blivit så pigg att jag orkade tänka ut att jag ville sticka raglanärmar istället för de isydda ärmar som fanns i mönstret. Fina retroknappar hittade jag i gömmorna också, de passade perfekt. 

söndagen den 16:e mars 2014

Fortsättningen

Jag började ju på en "jakke" i september. Sedan hände det en massa annat och det blev jul och allt sådär. Nu tog jag upp den igen. Stickade glatt på. Tog ett kort för att dokumentera och stickade glatt vidare. När jag sedan tittade på fotot såg jag att jag hade stickat fel. För 6 rapporter sedan...

 
Så jag blev lite besviken och lade den åt sidan under tiden jag stickade på den bruna klänningen. Så för en vecka sedan repade jag upp allt igen, jag satte i en sticka först ni vet (läs tipset!), och nu är jag igång igen.
 

Det positiva var att jag fick en andra chans på att forma midjan, jag började minska för den försent första gången. Nu har jag börjat öka igen efter midjan och det är bara fyra rapporter kvar på bålen! Garnet är förresten Supersoft och jag stickar på favoritstickorna 2.5 mm. 

söndagen den 9:e mars 2014

Jag vet inte hur ni känner...

...men jag har i alla fall saknat er. Mycket har hänt sedan sist. Jag har tagit en lång paus. Från allt. Jag är tydligen ingen supermänniska ändå, och jag fick lära mig den hårda vägen att jag måste sova och vila mer. Arbeta mindre. Sedan sist har jag tränat på just det. Sedan tog jag examen. Och nu är min hjärna och energi tillbaka på topp.

En slöjdlärare måste ju slöjda sin examensklänning. Det kom jag på två veckor innan examen. Just samma kväll var jag på stickcafé och jag fick de 8 nystan Geilsk tynd uld som jag beställt från Charlottensdals gård. Så jag tog fram stickor 2.5 och 3 mm och började sticka. Som en tok. 1780 meter senare och med en dag till godo var jag klar. Den hann precis torka innan det var dags. Jag matchade med sjal och leggings från Gudrun Sjödén som fick stå för svenska som andraspråksdelen av min examen, visst har riktiga svensklärare kläder därifrån?


 
Fingrarna har dock inte vilat, de har varit i full gång med undantag från några riktigt tröttsamma dagar. Stickning är väldigt bra som vila och meditation, "en rät en rät en rät" var allt jag klarade av och ville göra ett tag. Så jag har lite att visa er. Mer om det en annan gång.