Halsringning

Det är hål i mitt finger men jag stickar på! Det flyter på otroligt lätt för garnet vill liksom bli stickat till just denna tröjan. Just nu ligger jag före tidsplanen och om jag påbörjar ärmarna innan veckoslutet kan jag ganska lugnt konstatera att jag kommer hinna.

Maratonstickad spedetröja

Nu i vår läser jag sista terminen slöjd i min lärarutbildning och det innebär först och främst 7,5 hp klädsömnad. Jag syr bland annat en dräkt inspirerad av svensk dräktskick från 1800-talet med broderi från den norska Jelsabunaden (släkten på min mammas sida är därifrån). Till den tänkte jag ha en stickad spedetröja, inte för att jag är från Skåne utan för att jag älskar att sticka! Kursen har pågått i en vecka och det är drygt tre kvar, det innebär räserstickning om jag ska hinna. Räser är huvudordet för mina slöjdterminer hittills, så det passar ju bra att jag fortsätter på det temat :)

Pendragon socks

Pendragon socks, stickade på 2,5 mm i Trekking xxl. Perfekt passform på mina smala fötter, skaften kunde dock varit lite högre.

Om ni undrar....

...så sitter jag i soffan tillsammans med Valter. Nu SKA han bli klar!

Posey

Jag stickade snabbt en liten Posey av Bustergarnet som blev över efter koftan. Stickad på 1,5mm för att få en tät och fin nåldyna, och stoppad hård med ull. Nu bor den hemma hos en inspirerande kvinna som jag tyckte behövde lite uppmuntran.

BusterHenrietta Maria

BusterHenrietta är väl ett bra namn på en kofta. Mönstret heter Henrietta Maria Cardigan och är jättebra och lättstickat. Jag stickade på stickor 3,5 och knappmudd och halsmudd på 3,0.

Såhär såg flätan ut. Det är flkland från Fat Cat Knits.

Det blev ett kedjetvinnat garn under touren och slutade på 380 meter.

340 av dem och 140 meter Jitterbug gick det åt, ungefär 480 meter alltså.

Klipp-pepp

Här kommer ett till inlägg om att klippa i stickat. Jag har märkt på nätet och irl att många är rädda för detta och tycker det känns läskigt, så se på detta inlägget som en av många kbt-behandlingar mot en rädsla som är värd att övervinnas! Det finns många som gör det och resultatet blir oftast strålande ;) Detta är min Henrietta som du kan se i lite större format i inlägget nedanför, nu är hela stickad och det är dags att klippa upp framstycket. Jag har valt att sticka både framstyckena i ett stycke för att få två identiska framstycken av det färgskiftande garnet.

Från början la jag till 3 maskor mellan framstyckena, 2 att sy i och 1 att klippa i. Tät sicksack är grejjen, det gör inte så mycket om det bubblar sig lite för knappresåren kommer rätta till det.

Sedan är det dags för klippet. Jag brukar lämna en hel maska att klippa i, så att jag inte behöver vara rädd för att klippa i sytråden.

Och sedan plockar jag upp maskor precis innanför sömmen. 3 av 4 brukar bli lagom, hela vägen upp. Jag börja och slutar med två räta på rätsidan, då blir det fina kanter. Och nu - mot knapplådan! Det är det roligaste momentet med hela stickningen tycker jag, att färdigställa. :)

Ny kofta!

Det blir en kort kofta denna gången med. Jag älskar längden på denna, det känns lite femtiotal.

Jag stickar på stickor 3,5 och med mitt handspunna garn Buster.

När jag råkade lägga Busternystanet bredvid ett nystan Jitterbug så såg jag att de var lika spunna, samma tvist och samma tjocklek. Det var klart att jag inte kunde låta bli frestelsen att genast lägga upp och se hur de såg ut stickade. Och det ena ledde till det andra, nu tre dagar senare är koftan snart klar!

Nu är bakstycket klart och framstycket är på framfart. Jag stickar hela framstycket i ett stycke och tänker klippa isär det sen, för jag vill ha två identiska framstycken. Men både bakstycket och framstycket är rätt lika ändå, tycker ni inte? :)

Spinalong!

På ravelry har vi haft en spinalong under Tour de Ski. På 10 dagar spann jag massor med garner.

Detta började jag på under det taggande träningslägret. Tunt tunt merino, 25wpi och 1095 meter på 180 gram.

Detta spann jag av jardrullorna som jag fick i julsmappen. Det blev lite för mycket aprikos så jag färgade det gult.

Coils!

Buster, som redan sitter på stickorna. Mer om det snart.

Resultat: 717 gram ull har blivit 2215m garn!

Imse vimse

När svägerskan råkade säga att vantarna jag gav bort till min syster i julklapp var fina så kastade jag mig lite snyggt över henne och frågade om hon ville ha ett eget par. Hon har nämligen påstått att hon inte gillar stickat, men det är ju inte möjligt att inte gilla stickat, så det är klart jag tog chansen ;) Det blev ännu ett par Knotty Gloves, denna gången med spindelmotiv. Sandnes Lanett, nästan ett helt nystan, på stickor 2,5. Jag är väldigt rädd för spindlar men dessa är ju nästan söta.

Det garnigaste året någonsin

Detta måste vara mitt garnigaste år någonsin. Efter alla fina årskrönikor på stickbloggarna jag brukar besöka blev jag nyfiken på att se vad jag själv haft för mig i garnväg detta året. Jag loggade in på ravelry och började räkna mina projekt. 42 stycken, och totalt har jag stickat upp drygt 12 kilometer garn! Det är ju helt galet. Det blir ungefär 33 meter om dagen. 2011 var alltså året då jag totalt sprängde alla vallar för vad en sunt dagligt garnbruk är, för mig. Jag har sällan mått såhär bra rent kreativt och jag tackar allt garn-ande för det. Familjemässigt är det en annan sak, 2011 var också året då vi slog rekord i antalet vab-dagar, men det hör ju inte hit.

2011 var också året då jag kom på att jag kunde frivirka. Det första jag virkade var denna pallen och den blev kändis flera gånger om. Först på ikea hackers-bloggen, sedan på knittys blogg och till sist även i inredningstidningen Hemstilat. Jisses, pallen och jag blev väldigt förundrade över uppståndelsen.

Jag fortsatte att firvirka, och jag vågade även ge mig ut på ett par utställningar. Det kommer jag nog mest minnas med detta året, att jag visat mina saker för fler än bara de närmast sörjande. Och jag räknar ju er dit :)
2011 var också året då min man äntligen fick sin stickade tröja. Det tog bara 8 år. Jag stickade många koftor 2011, till exempel Stig som blev omåttligt favoriserad på ravelry och varenda hjärta gav mig värme. Jag har dock fortfarande dåligt samvete över att jag inte skrivit klart mönstret. Jag är nog ingen mönsterskrivare... Jag stickade även ett par boleros och en väst och så har jag börjat på en ny Stig, som heter Valter.

2011 var också året då jag lärde mig färga och spinna garn. Jag utvecklar stickandet till att kunna styra mina material- och färgval på nya och finare sätt. Nu måste jag bara lära mig att behärska teknikerna ännu bättre.

Vad händer 2012? I vår ska jag läsa slöjd igen och ni som hängde med mig ända från början på blogspot vet att jag hade mycket att göra i skolan det året 2010, och jag fasar lite över att det ska bli samma nu. Jag har massor av idéer som jag så gärna vill göra verklighet av, och jag hoppas att detta året ger mig möjlighet till det!