Ulf stickar fläta på bussen

Längst bak knödde vi in oss, Frida, Ulf och jag. 100-bussen mot Borås var som vanligt helt knökfull men det brydde vi oss inte om. Här skulle stickas provlapp inför Ulfs mössa med flätor! Ulf var inte särskilt road men han la lydigt upp maskor och började sticka. När det var dags för att fläta hade han lite otur med en dålig kartläsare. Efter att han kämpat på bra med halva flätan på den skumpiga bussen kom kartläsaren (dvs jag) på att kartan var feltydd och han var tvungen att ta upp 3 maskor. Motvilligt gav han sig in i kampen om att vinna över flätmaskorna på rätt sticka igen, utan att tappa dem. Det såg ut att vara ganska svårt att samtidigt hålla koll på att flätstickan inte skulle ramla ur, så jag erbjöd mig att hålla i den. Nu gick det lättare och han fortsatte. Rätt var det var höll han i flätstickan igen och därför släppte jag för att läsa i mönstret igen.

"Ta tag i flätstickan, mänska! Du kan ju inte bara släppa!!"

hör jag, och hela bakre bussen, honom ropa. Mannen bredvid Frida tittade på oss och skrattade, och då kunde jag inte hålla mig längre. Jag tog tag i flätstickan och började gapskratta. Tårar i ögonen gjorde det svårt att se vad det var jag egentligen gjorde, bussen skumpade nu ännu värre än förut, eller var det kanske jag som skrattade? Ulf mitt i allt detta som höll på att tappa maskor mitt i flätan blev nu ännu mer svettig än innan. När jag äntligen lugnat ner mig kunde vi rädda maskorna och det blev riktigt fint till slut. Jag hoppas han njuter av att nu sitta och sticka i sin lugna soffa, utan skump, skratt och "hjälpsamma" kartläsare.